Morgon i Bkk

God morgon/god natt, beroende på var man befinner sig.

Det här, kan jag lägga till i efterhand, blev ett väldigt långt inlägg om inte så mycket, så läs bara om du har tid och lust(t ex tråkigt på jobbet)!

Här i bangkok gick solen precis upp för 10 minuter sen. Sen slockande den i 20 s och tändes på nytt. Jag hann bli lite kallsvettig innan jag insåg att det bara berodde på att SkyTrain-tågets räls går precis i samma nivå som solen går upp på morgonen och att tåget därför skymmer solen när det passerar på sina morgonturer. Tur att det inte var något värre.

Första natten har varit ganska jet-laggig, vi vaknade båda vid 02-tiden, efter 3h sömn, och kunde inte sova. Ett avsnitt av Pushing Daisies och några mackor senare gjordes nya försök som slutade i succe för hälften av oss men tyvärr ingen sömn för undertecknad. Därför sitter jag nu och knåpar ihop det här inlägget för att få tiden att gå tills H vaknar ur sin skönhetssömn. Om det jag skriver verkar lite innehållslöst eller snurrigt så är det för att min skalle är ungefär så, jetlag och 5h sömn på två nätter -sommarens i-landsproblem i ett u-land.

Nu hade jag iofs skrivet en halv sida om boendet etc som försvann när jag skulle spara det, något som ibland får sidan att kracha. Det finns mycket att säga om Resedagboken.se, men det mest lämpar sig inte i skrift. Efter åtskilliga försök att lägga till bilder till fotografierna, som iofs gick bra att ladda upp, börjar jag ge upp, även där. Suck

Jag ska försöka att hitta tillbaka till där jag var innan vi blev avbrutna av "Invalid link" föjt av någon konstig felbeskrivning... (Ibland får man också en intressantare variant som kallas "Catastrophic failure" och som i en sci fi-serie jag tittar på brukar betyda att ett rymdskepp/solsystem håller på att explodera. Lyckligtvis betyder det "bara" (morr) att man måste skriva om de senaste 100 raderna text.)

Nu försöker jag släppa det och istället berätta att vårat boende är fint. Enkla men rena rum med ganska stor ducsh, inte alltför hård säng (vi får kanske höra med H som faktiskt sovit i den en natt) kylskåp på rummet och WiFi. Det senare är ett jättelyft eftersom vi har med Hs fina lilla netbook som vi kan skriva inlägg på och sköta bankärende, boka hotell etc. Väldigt skönt att slippa sitta på internetcafeer, som här har en helt annan atmosfär en de hemma (finns det internetcafeer hemma, om det inte finns, skulle de åtminstone skilja sig mot de som finns här) 40 datorer på lika många kvadrat, 38 ungar i 5-15 årsåldern som alla spelar olika datorspel med högsta volym i högtalarna, en pensionär som till synes oberörd lägger harpan och två bleka nordbor som försöker göra banktransaktioner hopböjda framför en dator, kommunicerandes mest med teckenspråk för att slippa överrösta brölet. Men de är charmiga, internetcafeerna, det är de. Speciellt om man inte måste använda de :)

En annan fin grej med boendet (tråden är därmed återfunnen) är att de är lite ekoklimatreko, med små lappar överallt som käckt informerar om att man kan undvika att tvätta sina handdukar varje dag och på så sätt spara på miljön (och hotellets el/vattenräkning?) och dessutom tydligt tar avstånd från droger och sexturism. Det är, om man ska vara självisk, väldigt skönt för oss som gäster och dessutom såklart bra eftersom det åtminstone försvårar för sånt skit, åtminstone lite vill man tro.

Jag kan nu (desvärre) ge lugnande besked till alla er som trodde att det bara var i Sverige som hantverkare och byggarbetare hade den tvivelaktiga ovanan att börja föra oväsen (och jobba?) okristligt tidigt. Här började man nämligen slipa så smått strax före 5-tiden på byggarbetsplaten runt hörnet. Till deras försvar skall tilläggas att de började mjukt med några få slipningar i minuten och på en ganska låg volym, ungefär som en sådan där hipp väckarklocka med dimmer som väcker en med en ”naturlig” soluppgång. Fast i form av ett ljud, som i vackra ordalag kan liknas med en snarkande person med täppt i näsan, förutsatt att man har på sig öronproppar såklart. Jag har inte riktigt vågat ta ur mina. Jag ser dock på H att, bara man lyckats somna, verkar det gå att fortsätta med det, trots morgonslipningen.

Sist måste jag bara berätta om en, eller egentligen två små äventyr igår kväll i samband med maten på MBK (se bilder här bredvid, vettja!).

Vi satte oss vid ett bord, H tog av sin kofta och hängde den på stolen (det är faktist kallt inne i de luftkonditionerade varuhusen) och sa ”Påminn mig så att jag inte glömmer den när vi går!” ”Javisst, inga problem.”. Dock visade det sig ha blivit något problem, för i rulltrappan ner kom H på att hon inte alls kommit ihåg koftan, och inte alls blivit påmind. Sen stannade hela 8 våningar stora MBK upp och ett sus gick genom folkmassorna när H med ett halvkvävt läte snurrade rung och med några raska tigersprång tog sig upp för rulltrappan mot färdriktningen! Koftan var räddad!

Hatten som J klokt valde att lägga på stolen bredvid sig upptäcktes inte som försvunnen förrän en halvtimme senare på fotoutställning på Bangkok Art and Culture Center. Ytterligare en tur till 6e vånignen i MBK och jagande av städpersonal, lyckades till slut H förmedla med hjälp kroppsspråk/charader vad som saknades. Och vips var hatten tillbaka, som ny fast lite blöt av diskvatten. Kvällen och hatten var räddade. (Hatten finns också på bild till höger, om man vill se hur den ser ut innan den tappas bort mer permanent.)

Nu är det nog med babblande från Bkk för tillfället. Jag överväger just nu konsekvenserna av att väcka den H som sover. Och jag tror att frukostmagen till slut kommer att få överhanden.

Ha det fint där hemma!

Kram

J