Thailand i vått och torrt

Den senaste veckan har vi hunnit med att fynda (?) på Chatuchak weekend market, åkt fram och tillbaka till Koh Samet, samt bott i Siam och Hua lamphong.

I söndags åkte vi till Chatuchak med siktet inställt på shopping. Vår bristfälliga kvalitet på prutning blev ganska snart uppenbar när J skulle köpa ett par jeans. Eftersom det var rea och jeansen kostade ca 60 kr slog vi till och när köpet var klart hade försäljerskan självmant ändå prutat 9 baht och gett oss en flaska vatten. Snopet.

J provar byxor (det finns bara mobila provhytter till hands på vissa ställen, läs en stor kjol).

Eftersom vi längtade efter lite sol och bad (mest bad, solen finns tro det eller ej även i Bangkok), satte vi oss på en buss från Ekkamai till Koh Samet. Fem timmar senare, varav dem sista två i en regnstorm, var vi framme på ön. Tyvärr slutade inte regnet där utan gatorna var översvämmade av allt vatten så vi fick vada fram i ca 1-2 decimeter vatten. Inte den sortens bad vi önskat oss! I hopp om att vädret skulle bli bättre dagen efter tog vi in på första bästa guesthouse, vilket visade sig ha stora brister i sin städning samt extra husdjur (kackerlacka). När vi vaknade upp till ljudet av ännu mer regn, och såg på väderprognosen att regnet skulle hålla i sig ända till fredag satte vi oss på båten/bussen tillbaka till Bangkok.

Nu sitter vi på vårt nya boende vid tågstationen Hua lamphong och har ätit en rejäl kvällsmiddag bestående av vitlöksbröd, stek och pommes. Vårt nya boende är bara ett halvår gammalt och mycket fräscht, det är bara en nackdel: det ligger bredvid en åttafilig motorväg och vi har stora fönster mot vägen. Öronproppar är en fantastisk uppfinning! :)

Kramar

/ H


Koh Samet och en vattenfylld gata.


Nästan som Venedig ;)



Jättepalmer i Lumpini park.


J läser i gräset.


En utställning om fred på 9e vån. BACC.

A walk in the park

Idag har vi besökt Lumpini Park, som är en ganska stor grön park mitt inne i Bangkok. Bilarna hörs på lite avstånd och man kan sitta och ta det lungt på en bänk och titta på sjön i mitten av parken. Det vill säga om man inte är lite rädd för ödlor i 1,5-metersstorleken som ibland kryper upp ur vattnet (jag erkänner, jag är livrädd för dem). Förutom ödlorna så simmar det också runt sköldpaddor och massa fisk som är lite trevligare att titta på.

När vi inte aktade oss för ödlor så åt vi god take away mat (15kr för två personer) och fläktade oss med den nyinköpta solfjädern. Vi har haft lite väl tur med vädret eftersom det hittills nästan inte har regnat alls och solen gassar som aldrig förr, vilket innebär att minsta lilla ansträngning blir tusenfalt jobbigare än vad den borde vara. Trots värmen såg vi ett antal thailändare som tränade på de utomhusgym som finns runt om i parken, men det var färre joggare än vanligt. Vi såg en vakt i full militärmundering som cyklade runt på en röd Hello Kitty-cykel med en rosa cykelkorg, men tyvärr var vi inte tillräckligt snabba med kameran.

Efter några timmar i parken tog vi skytrain hem igen och vilade upp oss till middagen och kvällens bio. Vi tittade på "Uncle Boonmee", en thailändsk film som vann guldpalmen i Cannes i år. Filmen innehöll givetvis fabror Boonmee, men även apspöken och "vanliga" spöken och var något svår att förstå sig på.

På våran gata, precis innan vi kom hem gick vi förbi huset där de maler ner stora isblock till iskross, som sen används för att kyla matvaror (tror vi). De höll just på att få in sin leverans med isblock inför morgondagen och vi fick se ett stort rum helt fullt med is. Isblocken är jättestora (en halv gånger en meter) och ryker i värmen.



Lumpini park (สวนลุมพินี på thai)


En frisk fläkt.


Om man tycker att värmen inte är jobbig nog,
kan man ju alltid börja lyfta skrot.