...uttalas /kö ket/ och inte /ko kret/ som vi gärna försökte med i början. Efter att ha gjort lite efterforskningar på nätet, i Lonely Planet och pratat med hotellreceptionisten om bästa sättet att ta sig dit, gav vi oss av mot den lilla ön i Bangkoks flod; Chao Phraya.
Efter den sedvanliga SkyTrain-turen till Saphan Thaksin (knytpunkt för SkyTrain och flodbåten) påbörjades en lång båttur upp längs floden. Ända till ändstationen Nanthaburi åkte vi (30 hållplatser och en dryg timme). Härifrån skulle man enligt instruktionerna lätt kunna ta en minibuss till båten som man tar över floden till ön, men det var lättare sagt än gjort. Minibussarna lyste med sin frånvaro, men vi lyckades med lite flax och goda råd från en nudelrestaurang ta oss ombord på rätt buss och tuffade norrut. Efter att flera gånger ha funderat på vad vi gett oss in på och var vi skulle hamna, kom vi till slut fram till Pakh Kret. Vi tror att det var områdets namn vid piren. Språkbarriären gjorde att vi inte var säkra på att ha kommit rätt förrän vi hade kommit över till ön och spankulerat runt lite.
I sedvanlig ordning ignorerade vi alla skyltar, instruktioner från försäljare (och värmen) varpå vi glatt skuttade fram på en liten stig med en tveksamt dragen högspänningsledning i huvudhöjd. Ganska snart konstaterade vi att det fanns gott om hundar på ön, de hade, så att säga, lämnat vissa spår. Några minuter senare, när vi precis börjat fundera på om vi verkligen tagit den upptrampade, turistvänliga vägen, blev hundarnas närvaro ännu mer påtaglig. Lyckligtvis ville den inte bitas utan bara skrämmas (så vitt vi vet).Tillbaka till startpunkten lyckades vi hitta den rätta vägen och satte av på nytt. Solen gassade och efter ungefär 3 km i värmen började det hela kännas som en ganska dålig ide. Men då var det lite sent att vända eftersom vi befann oss på helt fel sida av ön. Efter ytterligare några missöden med ett paraply i upplösningstillstånd och undermålig skyltning i kombination med dåligt lokalsinne var vi tillbaka till båten. På vägen hann vi se träskmark, vilt växande frukter (durian, bananer, kanske mango), flera slitna vovvar och en kokosnöt som trillade ner ur trädet. Dessutom hann vi med att dricka en RC Cola (ungefär som Pepsi, men kunglig - RC=Royal Crown).
På väg till taxin tillbaka svängde vi in på en matmarknad med grönsaker, frukt, tungor och levande ålar. Resten av hemresan blev händelselös, men bekväm.
Nu ska vi äta Cremeo (en i mängden av kopior på Oreo, i Malaysia fanns Stereo) och titta på fotboll.
Hundar fanns det gott om.
Blå himmel och palmer!
Den långa, långa vägen.
Delar av ett tempel på ön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar